Om boken

Bokens framsidaDe flesta feminister hävdar att män inte har något att förlora på kvinnans frigörelse. Anne Marie Berggren har ett annorlunda perspektiv: om kvinnor ska få mer makt måste män få mindre. Hon ser feminismen som en politisk rörelse till kvinnors fördel och med kvinnor i centrum på samma sätt som medlemmar av andra politiska rörelser utgår från sig själva. Utgångspunkten är att könsidentiteten – och därmed uppfattningen att det finns kvinnor och män – existerar, oavsett sexuella preferenser eller olika sexuella uttryck.

I detta perspektiv är feminismens klassiska debatt om likhet och särart ett tecken på kvinnors underordning. Men queerteorin erbjuder heller ingen lösning eftersom den saknar kontakt med den politiska verkligheten. Först när kvinnor ser sig själva som självklara politiska subjekt kan kvinnorörelsen nå framgång.

Anne Marie Berggren analyserar kvinnorörelsen med en ovanlig blandning av personliga erfarenheter, historisk bildning och gedigna kunskaper om feministisk teori. Hon ifrågasätter det rätlinjiga utvecklingsperspektiv som hittills dominerat kvinnorörelsen. I stället lyfter hon fram hemmafruinstitutionens komplexitet och betonar att de sociala motsättningarna mellan kvinnor måste uppmärksammas. Rutavdraget ses som en central fråga medan hon riktar en skarp kritik av den sexuella frigörelse som främst har skett på de unga männens villkor.