Om boken

Bokens framsidaDe flesta feminister hävdar att män inte har något att förlora på kvinnans frigörelse. Anne Marie Berggren har ett annorlunda perspektiv: om kvinnor ska få mer makt måste män få mindre. Hon ser feminismen som en politisk rörelse till kvinnors fördel och med kvinnor i centrum på samma sätt som medlemmar av andra politiska rörelser utgår från sig själva. Utgångspunkten är att könsidentiteten – och därmed uppfattningen att det finns kvinnor och män – existerar, oavsett sexuella preferenser eller olika sexuella uttryck.

I detta perspektiv är feminismens klassiska debatt om likhet och särart ett tecken på kvinnors underordning. Men queerteorin erbjuder heller ingen lösning eftersom den saknar kontakt med den politiska verkligheten. Först när kvinnor ser sig själva som självklara politiska subjekt kan kvinnorörelsen nå framgång.

Anne Marie Berggren analyserar kvinnorörelsen med en ovanlig blandning av personliga erfarenheter, historisk bildning och gedigna kunskaper om feministisk teori. Hon ifrågasätter det rätlinjiga utvecklingsperspektiv som hittills dominerat kvinnorörelsen. I stället lyfter hon fram hemmafruinstitutionens komplexitet och betonar att de sociala motsättningarna mellan kvinnor måste uppmärksammas. Rutavdraget ses som en central fråga medan hon riktar en skarp kritik av den sexuella frigörelse som främst har skett på de unga männens villkor.

En reaktion på “Om boken

  1. Hej, Anne-Marie! Jag har läst ”Kan makten byta kön?”. Det är ett stort arbete. Du närmar dej frågan från flera håll och skyggar inte för känsliga sidor av problematiken. Du redovisar en begränsad erfarenhet, men i tankana har du bearbetat områden, där du inte känner dej hemma. Där ger din skolade och professionella förmåga fruktbara resultat.
    Jag tycker, att du når en höjdpunkt av insikt, när du sent i boken talar om en undersökning och noterar, att den teoretiska delen är svag. Du saknar en maktanalys, och du har märkt, att vi, i stället för att fokusera på kvinnors maktsituation, glider undan i allmänna resonemang om diskriminering och blir både för generella och för speciella för att kunna bygga upp en hållbar maktbas av kvinnor. Makten fordrar ett självmedvetande, som vi måste skaffa oss genom att spegla oss i varandra och i varandras prestationer. Du visar tydligt, hur tveksamt vi närmar oss den nödvändigheten.
    Min motsvarighet till den här summeringen av dina vunna insikter har jag kallat ”Tema Norrmogen”. Den är komprimerad till 10 sidor och har ett annat slags språk. Jag har försökt belysa ämnet ur konstnärens ögonvrå. Den kom ut på bokförlaget Jungfrun 1991.

Lämna ett svar till Lilian Goldberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>